Jag är en dålig förlorare. Har alltid varit det, och kommer väl antagligen att så förbli. Fast jag kanske inte alltid visar det utåt, vill jag alltid vinna, om inte mot någon annan, så emot mig själv. Lever mina resultat inte upp till mina förväntningar är jag sällan nöjd.
Att höra till de sämsta i klassen när det kommer till hörförståelserna i både engelska och finska är inte kul. Jag vill inte vara dålig, jag vill vara bra. Bäst behöver jag i absolut inte vara, men bra. Så pass bra att jag själv är nöjd och vet att jag har presterat så väl jag bara kunnat. Nu känns det inte så. Efter hektiska veckor med en massa program samt jobb (jag är fortfarande irriterad över att jag inte kunde få ledigt nu i september, jäkla jobb!) har det helt enkelt inte funnits allt för mycket tid över att ligga hemma med näsan i någon bok.
Med i princip noll förberedelse och med en koncentration som nog var lite på vift på måndag- och tisdagmorgon, kom resultatet inte alls  upp i mina förväntningar. Okej, jag medger - engelskan var svår, och det var inte många som fick superhöga poäng, men finskan - den var ju enkel. Och ändå failar jag.

Imorgon har jag studentprov i Textkompetens, jag ser verkligen inte fram emot det, eftersom det hör till det tråkigaste jag vet, att analysera texter. Att detta till på köpet skall ske på 6 timmar, sittande i gymnastiksalen gör det inte bättre precis, i vanliga fall tar det flera dagar innan jag brukar lämna in mina svar, och nu skall det gå  betyligt snabbare! Dock har jag inhandlat diverse godsaker idag som jag skall ha med mig, däribland vindruvor, en banan samt Euroshoppers urgoda cookies som jag kan sitta och smaska i mig om allt börjar kännas för jävligt.

På måndag har jag prov i Hälsokunskap, och det är jag däremot mer positivt inställd mot, det borde gå bra, och jag siktar på allra minst ett M. Trots att jag inte vill inse det själv, har jag börjat komma fram till att essäproven är mer min grej, inte dessa besvärliga språk.  Jag som alltid trott att jag haft ett "språkhuvud", ibland lurar man sig själv.

Trackback-URL för detta inlägg: