Med rosor på kinden...
...och solsken i blick. Eller tja, röda kinder ja, men någon sol har jag knappt sett till.
Döm min förvåning när jag öppnade dörren för att gå ut och det stod en brevbärare på trappan. Förvirrad som jag var fick jag fram ett antagligen förvånat "hej" och skrev under någon lapp eftersom det var ett paket som han hämtade. Anatligen innehöll det en massa mopeddelar till brorsan kan jag gissa, trist. Jag skulle inte ha haft nått emot en liten överraskning. Herr (eller herr och herr, han var nog väldigt ung) brevbärare måste nog också tyckt att jag inte såg riktigt klok ut eftersom jag bar den mest groteksa blandning kläder med de mest rysliga färgkombinationer jag haft på länge. Man får väl bara säga tur att det här inte är någon modeblogg, dagens utstyrsel skulle definitivt inte bli godkänd.
Nåväl, efter att postbilen försvunnit ur sikte beslöt jag mej för att gå ett varv runt vår tomt. Observera dock att det är på landet som jag bor, så vår tomt är inte så liten att man ser över grannens staket från trappan direkt. Faktum är att närmsta grannarna bor kanske 300 meter härifrån, och de har dessutom inget staket.
Det var otroligt skönt att andas lite frisk luft och få rensa huvudet. Vid vägkanten hittade jag plötsligt min pappa i en brant, han höll på att ta bort kvistar från träd med en motorsåg, varför han gjorde det vet jag inte. Tycker det verkade lite onödigt. I alla fall kunde jag stå en bra stund och småskratta åt honom innan han lade märke till mej. Jag hittade också en tussilago som jag tog med mej hem, tyvärr råkade den brista just när jag kom hem och skulle lägga den i ett glas vatten.
Nu, efter att ha intagit en banan och återfått den normala (väldigt bleka) färgen på kinderna känner jag mej återigen redo för att ta itu med lite psykologi. (Ja, jag vet, det har varit ett väldans tjat om psykologin i den här bloggen, men snart, snart är det över!)
Döm min förvåning när jag öppnade dörren för att gå ut och det stod en brevbärare på trappan. Förvirrad som jag var fick jag fram ett antagligen förvånat "hej" och skrev under någon lapp eftersom det var ett paket som han hämtade. Anatligen innehöll det en massa mopeddelar till brorsan kan jag gissa, trist. Jag skulle inte ha haft nått emot en liten överraskning. Herr (eller herr och herr, han var nog väldigt ung) brevbärare måste nog också tyckt att jag inte såg riktigt klok ut eftersom jag bar den mest groteksa blandning kläder med de mest rysliga färgkombinationer jag haft på länge. Man får väl bara säga tur att det här inte är någon modeblogg, dagens utstyrsel skulle definitivt inte bli godkänd.
Nåväl, efter att postbilen försvunnit ur sikte beslöt jag mej för att gå ett varv runt vår tomt. Observera dock att det är på landet som jag bor, så vår tomt är inte så liten att man ser över grannens staket från trappan direkt. Faktum är att närmsta grannarna bor kanske 300 meter härifrån, och de har dessutom inget staket.
Det var otroligt skönt att andas lite frisk luft och få rensa huvudet. Vid vägkanten hittade jag plötsligt min pappa i en brant, han höll på att ta bort kvistar från träd med en motorsåg, varför han gjorde det vet jag inte. Tycker det verkade lite onödigt. I alla fall kunde jag stå en bra stund och småskratta åt honom innan han lade märke till mej. Jag hittade också en tussilago som jag tog med mej hem, tyvärr råkade den brista just när jag kom hem och skulle lägga den i ett glas vatten.
Nu, efter att ha intagit en banan och återfått den normala (väldigt bleka) färgen på kinderna känner jag mej återigen redo för att ta itu med lite psykologi. (Ja, jag vet, det har varit ett väldans tjat om psykologin i den här bloggen, men snart, snart är det över!)
Tänk på att lämna din e-mail eller bloggadress om du vill att jag skall kunna svara på din kommentar direkt till dig. Reklam och dyl. vill jag gärna vara utan. Vill du att jag skall besöka din blogg, kom på ett finurligare sätt att locka dit mig. :)
Postat av: christopher
i know:), its fuckin genius!)
Postat av: Johanna
När jag skrev att jag hade gått runt läppträsket menade jag inte det bokstavligen. Men om man nu ska vara exakt så gick jag på "Karis-sidan". Det var väldigt uppfriskande!
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg:
