Den här dagen har varit bland den mest knasiga i mitt snart adertonåriga liv. Läs vidare om du inte tror mej, jag vet att detta inlägg inte riktigt belyser mig ifrån min bästa sida, men va fan, ibland måste man ju bjuda lite på sig själv också. 

I morse steg jag upp och hämtade morgontidningen, jag satte mig vid köksbordet och började läsa. Upptäckte först att "hey, det är ju samma serier som i går!", bläddrar vidare, och konstaterar att "Men vad tusan? Det är ju samma nyheter också. Vad har redaktionen riktigt sysslat med?!". Sedan går jag ut i hallen, och kan konstatera att "Ojsan, där ligger ju DAGENS tidning," helt orörd. Smart Miilo, smart!
Sedan cyklade jag iväg mot jobbet, fick under vägens gång ett hemskt behov av att spotta. Gissa var spottet landade om inte på min nya sko! Duktigt liksom!
Nå väl, på jobbet fick jag turen att få plocka upp varor, så jag behövde inte vara i kassan. Inget värre hände än att jag råkade fälla en gurkburk i golvet, och som tur gick den inte sönder. När jag var på kaffepaus åt jag en banan. Gissa om det var mina arbetshandskar (som egentligen inte var mina, eftersom mina egna hade jag glömt hemma)  eller bananskalet som jag slängde i soptunnan. ... Ja, det var handskarna, så jag fick leka "roskisdykare" också idag. Så här dags hade  bara halva min arbetsdag gått, så jag funderade i mitt stilla sinne vad som skulle hända här näst.
Tja, jag behövde inte vänta länge. Efter att ha konstaterat att ställningen med tillplattade pafflådor blivit väldigt full, så tänkte jag att jag skulle gå och tömma den i den gigantiska container utanför som plattar till paffet och allt. Skicklig som jag var råkade jag tappa lite av paffet på marken, när jag skulle böja mig ner för att plocka upp det så föll diverse grejer ut ur min ficka. Bland annat jobbtelefonen och i samma veva lossnade också skalet till telefonen. Behöver jag säga mer, eller kan ni själva klura ut att jag på någon konstig vänster lyckades tappa telefonskalet ner i containern? BRAAA. Altså jag är så jävla klantig. Så sen fick jag klättra ner i containern och plocka upp det. Tack och lov hade vi inte satt igång mosningsmeckanismen, annars skulle jag väl ha varit platt som en pannkaka.
Efter detta kunde jag faktist sluta min jobbdag utan större klåperier, lättad att klockan äntligen blivit nio cyklade jag de 9 kilometrarna hem. Precis innan jag kommer hem, möter jag nått suspekt på vägen. En HÄST. Tack vare alla skynken och grejs (den är allergisk emot knott) som den hade på sig så kände jag igen att det var vår grannes häst, som bor ungefär en kilometer från oss. Så jag lämnade cykeln hemma och traskade iväg hemmåt med den "lille" pållen. Gissa om det var lite problematiskt för mig att få den att ens röra sig ur fläcken, då min erfarenhet av hästar är ungefär lika bra som min användning av den finska grammatiken. Att det växte fullt med gräs längs med vägen och att det fanns en åker full med godheter att käka upp gjorde saken inte precis lättare.
Nå ja, när jag äntligen var hemma på Amis gård tänkte jag att NEJ NU kan det väl ändå inte hända nått mer idag, så vi gick lugnt och gav lite mat till alpackorna. Jag lovar, sötare djur finns inte! Men i varje fall så hade jag fel, klart att dagens äventyr inte ännu var slut (trots att klockan nu redan närmade sig elva på kvällen). Plötsligt fick vi nämligen syn på en gul skåpbil som såg väldigt suspekt ut, och den körde hem till oss (gissade vi) och svängde, och kom tillbaka.. och stannade. Den här skåpbilen hade jag sett förr också och då stannade den också och svängde, bara sådär. Väldigt misstänksamt! I varje fall så ville Ami köra hem mig för till och med hästarna hade blivit oroliga i hagen så vi undrade vad det riktigt var för figur i den där bilen. Tänk om det var en tjuv liksom!  Gissa om vi blev snopna när vi kom fram och såg att det var en av våra "grannar"  som bara hade skaffat en lånebil och han var ut och åka för att plocka flygax ifrån sin åker.

Snälla du, om du lyckas slå detta, meddela mig. För då vill jag väldigt gärna veta! Okej, det här är kanske inte saker som man borde nämna högt, imorgon har säkert min besöksstatistik sjunkit och jag har skrämt iväg alla mina läsare med detta inlägg haha! Det skulle inte förvåna mig.
Vilken dag. Kan nog inte säga annat.

Trackback-URL för detta inlägg: