Den här vecka har det varit/är det scoutvecka. Därför tänkte jag ta upp detta ämne, eftersom jag sjäv är stolt scout. Scoutveckan infaller varje år den vecka då St Göransdagen är (den 23.4), så det blev vecka 17 i år. St Göran är scouternas skyddshelgon, som räddade en prinsessa i staden Selén från den elaka draken. Scoutveckan firas på många olika sätt i landet, och för min del blev det ett besök i kyrkan idag för att fira St Göran och för att bli dubbad till förstaklass scout. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Dessutom passade jag som tidigare nämnt på, att klä mej i scoutskjortan idag, och planerar även att bära den imorgon. Enligt mitt eget tycke är den "hurja" snygg, och jag skulle inte säga nej till en scoutklänning heller, de är väligt fina.
I år var det ganska många Karis Flickor som blev dubbade och det var roligt att se, tror dessutom att vi blir ganska många på sommarlägret i år, roligt!  Att det är så många som har kommit med är bra tycker jag eftersom scouterna allt efter hoppar av, till exempel har KF bara 4 medlemmar som är i högstadieåldern, och det är lite synd tycker jag.
Speciellt i den åldern är det då de flesta hoppar av, och börjar ägna sig åt andra hobbyn. Som tex. handboll, i vårt kära hanbollskaris. Kan snälla NÅN förklara varför det anses vara så mycket bättre att syssla med sådant? I handbollen jagar man en boll upp och ner för en plan, och i mitt tyckte är det nog relativt meningslöst. Jag vill inte klanka ner på de som spelar handboll, de får göra vad de vill och tycker, men vad får man egentligen ut av det? - En inställning; "Jag är bäst, BK 46 är bäst, och alla andra är dåliga. Dessutom är jag jävligt snygg" (okej, det där var igen en grov generalisering, men om ni tänker efter så är det nog  till en viss mån sant! Det finns faktist personer som har denna attityd.)

Av någon anledning har stämplen "töntigt" blivit permanent fastlagd på scouting, och jag förstår inte varför. Exakt vad är det som är så töntigt med att lära sig lite allmänt vett (som definitivt skulle behövas bankas in i vissa icke scoutiga skallar, nåja, och vissa scouters med) och att vistas ute i naturen? Var alla människor som förr i tiden levde ett i princip ganska scoutligt liv också töntiga?
Många har fått uppfattningen om att i scouterna springer man bara runt i skogen, kramar träd och knyter knopar. Det är väldigt långt ifrån verkligheten. I scouterna får man uppleva en massa nya saker, träffa nya vänner och ha hejdundrande roligt. I scouterna lär vi oss knopar, vistas ute i naturen och bekantar oss med allemansrätten, ja, men det är bara en minimal bråkdel. I scouterna får man uppleva chilliga och mysiga stunder,  i kårlokalen, vid lägerelden under stjärnorna, i ett fullproppat tåg, i ett tält som läcker då det ösregnar, i en stuga i Lappland. Listan kan bli oändlig.

I scoutera får man vänner och upplevelser för livet. Ledarrådet som vi just nu har i Karis Flickorna är great och det är en grym feelis då vi möts. Tillsammans med mina scout- och barndomsvänner har jag upplevt en massa tokiga och härliga äventyr (vandringen i Lappland, galna nattmannövrar, läger i vått och torrt, fjanterier, tokigheter och skrattanfall) , i höst i 10 år, och jag hoppas att det blir minst lika många till!

Och för att avsluta, ett citat från Vicke: "Milo, får scouter vara sådär kova*?", som hon frågade av mej ikväll**. - Jo så tusan, och hundra procent till!  

 

(*kova=tuff
**jag hade mina gigantiska solbrills på mig)

Trackback-URL för detta inlägg: