Jag tror ändå på det mesta och är väldigt lättlurad. Hittills har ingen annan en gamla goa mamma försökt lura mej, det är ju nästan så det är tragiskt. När vi var små sprang vi ju omkring hela dagen och försökte lura varandra. Men det var kanske just .. för att vi var små. I och för sig har inte jag heller fösökt lura någon så det går ju ganska jämt ut trots allt.
Brorsan berättade däremot att han hade blivit lurad av finskaläraren idag i skolan. Hon hade sagt att han hade blivit fångad på bild i skolans nyinstallerade filmkameror och han trodde på det. Jag önskar att han skulle ha svarat nått i stil med "men det var "hans" idé", för i själva verket hade han faktiskt skjutsat någon med sin moped utan hjälm samma dag, oj vad jag skulle ha skrattat då. Tyvärr gjorde han ju inte det, han bara skruttade ihop pappret med "fotobeviset" (där det egentligen bara stod "april april") och slängde de på läraren.
Minns också en gång i lågstadiet, jag tror det var på trean, som vår lärare delade ut ett kuvert och en blå krita till alla elever. ´Hon sade att om man ritade på kuvertet och sedan höll det mot ett fönster så skulle det ändra färg. Gissa om det blev rusning ut i korridoren till de stora fönstren i trappan? Ivrigt gnuggade vi sedan för brinn kära livet med kritorna mot pappret men ingenting hände. Efter en stund insåg sedan någon,  jag tror det var André, att det bara var ett skämt.

Trackback-URL för detta inlägg: