Guldmedalj till mej
Jag slog nog just någon form av personligt rekord i att tala i telefon, 26 minuter och 50 sekunder babblade jag på med Johanna. Sen var vi tvugna att sluta eftersom hon befann sig på Jennifers gård och skulle gå in. För de som inte visste kan jag tala om att jag är sämre än sämst på att prata i telefon, ett samtal brukar oftast bestå av "Hej... mm... okej... hejdå" Typ. Jag vet inte vad som flög i mej den här gången.
Men i alla fall så kan jag konstatera att jag har väldiga problem att göra två saker samtidigt. Min msnkonversation med Jenny blev lidande i högsta grad under samtalet, eftersom mina fingrar vägrade fungera på samma gång jag pratade. Kanske borde öva lite.
Tänk på att lämna din e-mail eller bloggadress om du vill att jag skall kunna svara på din kommentar direkt till dig. Reklam och dyl. vill jag gärna vara utan. Vill du att jag skall besöka din blogg, kom på ett finurligare sätt att locka dit mig. :)
den är underbar. puss på den :)
Heheh.. Jag har fått höra en del om den färgkombinationen kan du tro, men det är sån jag är:P Tack för att du läste det. Jag förstår precis vad du menar, gick också på högstadiet i en liten skola, det suger ibland. Jag gissar och hoppas på att några av mina kompisar känner sig träffade av det:)Grattis till rekordet också:) men du har inte lyckats slå mitt:P
ojdå, var det där ditt längsta? Jag har nog suttit cirka 3h i telefon i sträck..men är man pratglad så är man:D
Tack för komplimangen. :D
Nämen du behöver mer telefontid. En timme minst.
